Uddala Bryggeri: Vattenfestivalen 97

_Mina_ åsikter om VattenFestivalen 1997.

VF har ju ett ganska dåligt rykte, speciellt bland nollåttor. Det baserar sig nog mest på hur den var, så där -93 -94. Då var det en riktig grisfest. "Woodstock för Galne Gunnar" som Kjell Alinge myntade.
Det verkar finnas många som inte insett att VF ändrade karaktär 1996. Nu är VF en av de stora _musik_-festivalerna, vid sidan av Hultsfred, Lollipop och FaluFolkmusikFestival.

Valet av artister till VF är kanske lite väl brokigt; det finns stora inslag av folklighet men också en hel del artister som gör sin första spelning i Sverige på just VF. Men pris/prestanda för VF är ju i en klass för sig:

150SEK för 9 dagar med uppträdanden från 12:00 till 01:00. Jämför med Lollipop, som tog hutlösa 720SEK för två ynka dagar. Sen är det ju fortfarande ett visst inslag av tingel-tangel och grisfest, men det får man blunda för. Den mest irriterande detaljen med VF är att vissa företag har fått exklusiv ensamrätt på sina produkter i _alla_ matstånd över hela festivalen. Det är helt enkelt inte möjligt att kunna dricka en anständig pilsner någonstans, allt som finns är fryskall, överkolsyrad Sur-Pripps. Och _bara_ Classic kaffe. Sånt drar ner totalbetyget för VF.

Lör 9/8

Baba Blues, 4,7. Låt inte deras töntiga namn avskräcka. Baba Blues är två herrar som spelar akustisk blues på Svenska. Och dom gör det bra. Deras tredje platta kom i våras.

Johan Saara Band, 2,0. Norsk worldmusic av avdankad punkare. Dålig sång. Dom är 5 år för sent ute. Avslaget, svängde inte.

BB King, 4,3. Legenden, 72 bast. Denna gång på sprudlande humör. Det blev en riktigt bra spelning. På VF är det normalt bra tidsdiciplin, allt börjar _och_ slutar på utsatt tid,men ingen tordes stänga av BB King när han spelade drygt en halvtimme extranummer.

Ute Lemper, 5.0+. En av de två riktigt stora spelningarna på årets VF. Ute Lemper är en tyska som specialicerat sig på gamla tyska cabaresånger från 20-talets Berlin. Många jämför Ute med Marlene Ditrich. Redan från första sekund tar Ute scenen i besittning och trollbinder publiken. Hon har en alldeles otrolig röst och en fulländad mikrofonteknik. Dessutom gör hon sångerna dramatiserade, med en del rekvisita. Med sig har hon fyra fransoser på piano, stråkar & klarinett. En spelning att prata om i åratal.

Fliflets Frie Flyt, 2,9. Ännu ett norskt worldmusic band. Denna gång med lika många nationaliteter som medlemmar. Dom gav ett lite struligt intryck, ovana vid scenframträdanden. Ganska brokig samling av låtar, utan någon röd tråd eller någon direkt ide´ vad dom egentligen ville göra. Fy fan för norsk joijjk.

Sön 10/9

Väsen, 3,2. På senare tid kända som Nordmans kompband, men dom fanns långt innnan dess, och nu spelar dom sitt eget material igen. Helt instumental och akustisk modern folkmusik. Lite som ett stömlöst Hedningarna.

Kromata, 3,9. Slagverksgruppen Kromata med kör och två pianon gjorde Carl Orffs "opera" Carmina Burana. Just denna sättning är egentligen orginalversionen av Carmina Burana, sen gjorde Carl en orkestrering, och det är den som oftast spelas. Carmina Burana är ju ett ganska häftigt stycke som rockpublik brukar tycka om, och det är ju praktist taget rock, bara 20 år innan ens ordet rock var uppfunnet. Balla texter på latin skriven av Bayerska munkar på 1100-talet som hyllar livet, kärleken och fyllan.

Evert Ljusberg, 4,2. Med elektriskt band. Dom spelade sydstatsrock! Evert har ju faktist en skaplig rockröst. Sen är ju Evert bra på snacket mellan låtarna. Det var inte bara de där Jämtlands Republik-tugget, faktist.

NOA, 1,8. Israelisk ung kvinna som gjorde worldmusic med rockstil. Tydligen uppfödd i New York och flyttade sen till Israel vid 17. Detta var hemskt plastig, oäkta, kommersiell smörja. Dessutom sjöng hon risigt. Delvis förinpelad musik. Trist.

Habib Koite & Bambada, 4,0. Här var det äkta vara. Fem man från Mali. Här var det folk som kunde spela och som gillade det. Bra sväng, bra låtar, bra sång. Bra respons i publiken.

Yulduz Usmanova, 5,0+++. VF bästa spelning. Vilken total överraskning, en liten 29-årig tjej på max 1,60 från Uzbekistan! Det enda det stod i programmet var att hon hade dragit 140 000 pers till en konsert i hemstaden Tasjkent. Yulduz är en _riktig_ _stor_ stjärna. Liza Minelli och Barbara Straisand kan slänga sig i väggen, Yulduz är större! Vad som hände, var att det drog igång en scenshow i ren Las Vegas klass. Nio man i bandet och två manliga dansare. Sen var det en dryg timme show i Michael Jackson-tempo. En låt hann knappt sluta förrän nästa startade. Massor av klädbyten. Och mitt i detta sjunger och dansar Yulduz och har full kontroll. Hon har mer talang än Zetterlund, Lisa Nilsson & Carola tillsammans och dessutom snygg och sexig. Musikaliskt lät det som jag föreställer mej att en elektrisk variant av Uzbekistansk populärmusik kan låta. Undra just vad texterna handlade om.... Vem hade kunnat tro att något sånt ens existerade, och från Uzbekistan? Bra show, bra musik, bra sång, bra dansare, tight. Synd om er som missad detta.

Honey is cool, 2,0. Tja, efter Yulduz blir det mesta blekt.

Mån 11/8

Hans Solo Super Orchestra, 2,5. Partyband från Söder. Medelålder kanske 22. 12 man och två dansbrudar. Dom försöker spela funk, rap, reggae, soul, men dom är hemskt otighta. Man hör hela tiden vad det är dom försöker spela men inte klarar av. Hans Solo själv är extremt dålig sångare. Usel Madnesskopia. Polka Twisters 3,4. Fyra personer från Skåne. Trummor, elgitarr, dragspel, fiol och trombon. Spelade folkmusik på ett ganska oordodoxt vis. Bra sväng. I rätt miljö är detta kanon, med inte på VF-ens näst största scen i 30-gradig värme en eftermiddag.

Doug Sham and the Last Real Texas bluesband, 4,1. När publiken började samlas till detta, kände jag mej som en tonåring som hamnat på pensionärsutflykt. Rena Jurassic Park. _Alla_ hade hår i gråa toner.... Men Doug Sham med 8 mannaband var bra. Ren TexMex rock. Spelningen slutade lite snöpligt, därför att dom spelade hela utsatta tiden, och sen fick dom inte göra ens ett enda extranummer.

Tarika, 2,6. Worldmusic från Madagskar. Verkade lovande i programbladet, med det var stelt, kyligt och akademiskt. Efter ungefär halva spelningen visade det sig att dom var utsända av Madagaskiska staten för att sprida propaganda. Trist.

Infinit Mass, 3,0. Bra sväng, massor av folk, bra respons. Tungt, men inte min bag.

Us3, 2,5. Jazzband med rappare. Bra band men trist rap. Varför ser publiken på rap-akter så uttråkad ut?

Mary Cauglahn, 4,2. Irländska sorgliga visor. Bra röst. Band utan trummor, det gör att texterna går fram mycket tydligare. Trevlig sympatisk spelning.

Ons 13/8

Brian Kramer, 1,5. Ensam vit blueskille med dobro från New York. Bra röst men hemsk gitarrspelare. Han försökte hela tiden spela saker som inte riktigt klarade av, fingrarna var inte tillräckligt flinka. När han fumlade med fingrarna i extra svåra partier så tappade han tempot. Det är något som åtminstonde jag är allergisk mot. Hem och öva, Brian. Det är lite överraskande att han överhuvud taget får spela på VF. Det finns säkert 10 000 bättre gitarrister i Sverige.

Joyokai, 2,0. Traditionell Japansk musik. Ni vet: PjouungPjangiPlooong. Endast för de redan frälsta, för oss andra är det närmast tortyr. Sen var själva framträdandet en kalkon, en i bandet intervjuvade en annan på Japanska!

Veruca Salt 1,8. Detta Amerikanska rockband hade jag viss förväntningar på. Deras senaste platta är riktigt bra, snabba tuffa låtar i snygg produktion. Tyvärr visade det sig att dom inte kunde spela live. Tafatt, falsk sång, dåliga gitarrer. Där ser man vad en bra producent i en bra studio kan göra.

Silverchair, 2,4. Exakt Soundgardenkopia. Bara det att musikstilen dog för 3 år sen. Risig sångare, risiga gitarrer. Att det dessutom var dåligt ljud, gör ju inte saken bättre.

Dinasaur Jr, 1,5. Jämntjockt, oinspirerat, trist segt, risigt ljud. Synd, dom gör ju så bra plattor.

Zeg Deg, 4,7. Zeg Deg är ett coverband som gör Dag Vag-låtar, och där delar av gamla Dag Vag ingår ibland. Dom har lyckats hitta en sångare/basist som faktist kan axla Stig Vig's mantel. Självklart blir detta succe, alla kan ju fortfarande texterna utantill. Skitkul spelning.

Tips:
På Nationalmuseum kör dom en Faberge'utställning. Där finns bland annat de tre mest kända föremålen som detta Ryska juvelerarhus producerade, liljekonvaljmossen, isägget och mosaikägget. Måste ses. Påkostad och dyr katalog.

lasse.stjernestam@abc.se

^Förstasidan^Produkter^Historia^Kurserna^Utrustning^Tävlingar^
^Besök av Charlie Papazian^Länksamlingen^Recept^Recensioner^Tack^